Idag har jag varit extra klantig. mot min älskade iphone. först tappade jag den typ 2456 gånger (bara idag), sen när jag var i Gaddesanda med Östis råkade jag självklart tappa mobilen i vattnet när vi höll på att bada fötterna.
Som tur är lever min mobil fortfarande - men man vet aldrig. Den kanske blir arg ikväll och begår självmord.
Nä det har inte hänt mycket för min del på sistone. varit en bra "hemmafru" enligt Jennie, chillat, umgåtts med Östis som är äntligen hemma i Vänersborg i några dagar (!!!) och kollat på hockey.
Det känns mer jobbigare nu, att vara arbetslös. Först var det småskönt bara, men nu... Fast det är tur för Frank att en av oss kan vara hemma ofta innan kanske båda måste jobba eller studera och han får vara hos någon dagmatte - det vill vi ju inte. Inte just nu när han är bara nästan sex månader men vad kan vi egentligen göra - pengar är pengar.
Man får helt enkelt stå ut och göra mitt bästa med att söka till jobb, även praktiksplatser.
Arbetsmarknaden är hård, det vet alla. Men man ska inte skylla på det, att det är därför man inte har jobb. Man ska kämpa och söka, än bara säga att det är hårt på arbetsmarknaden ;)
Dags för film nu!
trots allt är jag lycklig. Med sambon, hunden, familjen & vänner!
Att jobba natt är ganska lugnt, men lagom spännande när man är mörkrädd. Jag känner mig som Batman när jag slänger mig fram i huset. MEN NÄR ALLA SOVER, VEM SKA HJÄLPA MIG OM DET KOMMER NÅGON LÄSKIG SNUBBE? Men när man jobbar natt, inte kan sova och har långtråkigt. Vad ska man göra då? Läsa en bok? Räkna porslin? Dammsuga? Räkna hur många gånger hunden snarkar i minuten?
Får nog bara dricka lite mer redbull och läsa Aftonbladet igen, 456 gången på raken.
Frank, Honey & Ebba - precis innan vi åkte hem från småland.
Det har varit några underbara dagar i Småland. Jag lyckades bli rejält solbränd att jag inte kunde sova normalt i några dagar, annars var Frank jätteförtjust i de stora hundarna. För de stora hundarna var Frank en "jobbig valp" men de var ändå snälla mot honom vilket var tur. Vi hjälpte till med Jennies mammas flytt till hennes nya, fina hus. Lite träningsvärk i armar blev det, men äh.
Det här med att hota Jennie med saker för att hon ska blogga, går jättedåligt nu. Hon säger "ja, sen, ok?" och det har gått flera dagar. Nu är hon på jobbet så jag får väl passa på att baka kladdkaka då får hon dåligt samvete när jag säger "jag har bakat kladdkaka, så varför inte blogga något?". Bra va? :D
Ha ha nu tänker jag "bloggen handlar mer om Frankieboy nu" - men flesta av er vet hur det är när man får en ny familjemedlem blir det mycket på ett tag ;)
