Igår: på väg ut och mysa i solen, såklart ville Frank pussas lite innan.
Idag: Frank klipptes, på grund av felaktig klippning och för varmt för honom. Frisören sa: han har verkligen mycket bättre tålamod än de flesta gamla hundarna." gissa hur mycket stolta vi blev över vår valp, HAHA.
En utslagen Frank, efter klippningen. Jennies första kommentar om Franks nya "frisyr" - "han ser ut som en råtta nu!". En stor, fast jättesöt råtta ;) Själv tycker jag att han ser ut ibland som en jätteliten, mesig rottweiler.
Nu är Jennie på jobbet så jag ska snart väcka sömntutan och rasta innan vi drar hem till Melo & co. Min valborgkväll består bara av Frank, choklad och chill. Inget fel alls ;)
Jag har fått frågan några gånger att "är det inte jobbigt att vara tillsammans med en döv tjej?" och "hur kommunicerar ni?"
För det första, jag ser inte Julia som döv, och jag ser det verkligen inte som att, jag är tillsammans med en döv tjej. Jag är tillsammans med en tjej, som heter Julia, och hon är döv. Dövheten är ingen stor grej, det är inget som visar vem Julia är som person. Jag ser det mer som att, vi kommunicerar på ett annat sätt än att prata. Jag måste påpeka att jag inte tycker att teckenspråk är jobbigt, utan jag älskar det. (jag tror att Julia tycker att jag pratar för mycket ibland, men det är ju så man lär sig, eller hur?)
Jag har aldrig känt suget efter att kunna ringa henne eller så, som när man kan vara ledsen och vill prata. Utan vi får en helt annan relation, något mycket djupare och mer spännande.
Första gången vi skulle ses så var jag ju självklart nervös, och självklart så var det ju för att, hon dels är döv. Men sen mer för att, nu skulle man äntligen få träffa denna människa som man pratat med i timmar på facebook, den där speciella personen som kan få en att vara uppe halva natten och smsa. Man vet att man kan somna, och egentligen borde sova, men man vill inte, för att allt är för spännande, nytt och underbart. Man kan inte sluta le helt enkelt.
Innan vi träffades hade jag lärt mig själv alfabetet på teckenspråk. Så i början var det lite långsamt med kommunikationen, men vi skrev mycket på mobilen till varandra. Sen efter det, så har Julia lärt mig allt. (Jag får bara komma ihåg att tacka henne för hennes tålamod, haha.)
Ibland när jag inte pratat på ett tag så låter jag som en man, men det är sånt man får ta. För kärleken.
han gör alltid så där med tungan. alltid lika roligt varje gång.
Jennie är på jobbet just nu så jag ska passa på att göra kladdkaka och överraska henne när hon kommer hem från jobbet. Frank har precis däckat, under sängen. Ja han sover verkligen överallt i lägenheten, det är nog för att han är fortf en valp. Under nätterna då vi sover ska han absolut sova med oss i sängen. Väldigt sällskapsjuk han är, ja.
Det roliga är att alla djur brukar älska min mamma så snabbt när de har fått träffa henne. Men inte när det gäller Frank, han är så blyg och har bara vågat heja lite på mamma. Jag är väldigt ovan vid att någon valp som Frank gör så och att han är blyg. Han sitter gärna nära mig eller Jennie och kollar in mamma. Det går nog över snart ;)
Note to me self: hota Jennie om saker så att hon ska blogga något här imorgon ;)
Det är lille Frank - vår hund. För några veckor sen bestämde jag och Jennie att skaffa någon jourhund för att vi ville hjälpa till. Tills för två veckor sen kollade jag på blocket och såg bilden på Frank. Jag tänkte genast "honom måste vi ha!".
Det visade sig att vi valde rätt hund och att det känns verkligen bra för oss. Lugn, glad, charmig och blyg för nya människor. Det har bara gått två dagar men allt har gått fint förutom igår då jag råkade tappa saftflaskan och mycket saft hamnade på Franks päls. Eftersom Franks päls kräver pälsvård ofta så vi blev tvungna att duscha honom, det gillade han inte alls. Haha.
Annars älskar han att sova i sängen med oss. Han älskar att nafsa på våra öron, och dra i vårt hår. Ja ni får räkna med att det blir många inlägg om Frank. Vi ser fram emot att leva våra 10-15 år med honom!
Nu ska jag väcka Frank och tvinga honom att gå ut :D
Idag har varit en lång dag, längre än alla andra dagar. Jobbade min första natt, vilket var spännande! Träffat min mamma, som åkte hit bara för att hämta hunden och träffa mig. (ibland känner jag mig som favoritdottern, och bortskämd..)
Varit ute och gått i en skog som såg ut som att man tagit den från en Disney-film. Handlat så mycket mat på maxi att mamma inte orkade styra vagnen och körde på mig. Städat för vet ni vad? Imorgon händer det. Äntligen. (eller okej, Julia städade mest, och det är redan den artonde nu) Bara jag som säger att det inte är imorgon för ens jag har sovit?
Imorgon får vi vår bebis, åh, looking forward to it.
Sitter i soffan med hunden medan Jennie jobbar natt. Hunden vilar sitt huvud på mina knä, hon hoppas nog på att få mer morot av mig. Imorgon kommer Jennies mamma och umgås lite med oss innan hon kör tillbaka till Småland med hunden.
Jag och Jennie har vant oss vid att gå ut (hela tiden) och tagit långa promenader, så det känns jävligt för oss och att vi kommer att sakna hunden. Men på onsdag får vi vår nye familjemedlem, så vi klarar det. För ett litet tag sen sa jag att vi inte skulle skaffa djur på ett tag men nä, det blev ändå så. På sistone har vi planerat, planerat och ordnat med allt så att det är bara att åka och hämta lillen på onsdag.
Ett tecken på att vi inte är såna flitiga bloggare som de kända bloggare: vi bloggar för sällan just nu. Igår fick jag hota Jennie flera gånger för att hon skulle blogga. Det börjar bli jobbigt att behöva hota himla mycket, än förut - ha ha men det får väl bli min vardag.
Vi har hunnit med att semestra i Varberg, hos Jennies och hennes familjs fritidstuga vid havet. Riktigt mysigt, även om det regnade under alla dagarna vi var där. Jag vande mig vid att vara genomblöt jämt och ständigt, på köpet.
Jennie är på jobbet just nu så jag passar på att muta hunden Honey en del (lagligt) - hon ligger bredvid mig i sängen just nu och vaknar då och då för att se om jag har något gott till henne. Men Jennies mamma ska inte få hjärtattack när hon får tillbaka hunden nästa helg - en tjock hund är väl inte bra ;)
Känslan när sambon sticker till Laholm när vi har tvätt-tid. Men nä, det är inte negativt, för jag gillar verkligen att tvätta kläder - jag blir så lugn eller jag är jämt lugn men ni fattar. Men källaren till tvättstugan är läskig och mörk! Det tog mig ett år att våga gå dit och tvätta, innan det brukade jag ta min tvätt hem till mamma och låna hennes tvättstuga. Tur att Vänersborg är liten och att jag har min familj här ;)
Ett bildbevis på att det inte är lätt att se pigg ut. Varför kör många bloggare på att se jättepigga och fräscha ut när de är egentligen trötta? För min del - big no.
Nya gator och torg, nya affärer och gamla gubbar nere vid vattnet. Nya fåglar och katter. Jag känner mig redan som hemma. Men okej, en ny hobby hade ju inte varit fel. Men vad? Det finns så mycket att samla på, så mycket att göra.
När jag var mindre samlade jag på kapsyler, grodor och sånna loppor som man vek själv av papper. Ja, verkliga grodor. Nej, jag var ingen dam när jag var liten. Smuts i ansiktet och under naglarna. Min bästa vän i hela världen var en pojke, så ja, vi uppviglade varandra att hitta på hyss.
Jag vill inte skryta men jag har byggt så många kojor i mina dar att jag ser mig själv som ett proffs. Borde man inte kunna starta en firma om koj-bygge? En tanke värd att fundera på.
Nu gled jag iväg lite från ämnet, EN HOBBY. Man kanske ska börja med origami eller räkna fräknar på min sambo. Jag får nog fundera lite mer på det känner jag.
