.

Idag är det ett halvår sen jag och min kära blev tillsammans.
Nu ska jag inte dra något halv mils lång dikt på engelska som får er alla att gråta eller något annat töntigt.
Bara tur för mig att julle har stått ut med mig och min humor, i 182 och en halv dag.
Okej, jag måste ju medge att jag är världens lyckligaste och jag vaknar med fjärilar i magen varje dag. Mitt liv är som en saga och julle är min prins på en vit och glittrig häst, eller vilket djur hon nu föredrar.
Hade ju varit mer spännande om hon kom i en batmobile, men eftersom jag har körkort i denna mini-familjen så hade hon fått putta fram den till mig. Jaja, nog om mina drömmar.

Idag var inte precis den optimala halvårs-dagen. Inga rosor eller jordgubbar. Men nästan.
Lasange och danska paradise hotel.
Visst är ni avundsjuka.
Vi får nog fira mer till helgen på midsommarafton.
Men eftersom jag redan har mr(ms) charming bredvid mig behöver jag inte plocka sju olika sorters ogräs, eller vad det nu är.

Jennie.

Idag var ingen rolig dag,
det kan vi nog alla hålla med om.
Ingen riktigt sol eller varmt,
men det är som man brukar säga
"det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder".
Jag börjar tro att den som började säga så inte behövde gå ut, och ville reta sin sjuka lillebror som skulle gå till skolan, i ösregn och storm.

Men även om det inte var skinande sol idag ville jag överraska min kära sambo, med ett silverarmband.
Jag tror att alla som känner julle vet om att hon älskar Batman, så varför inte gravera in "Batman" på armbandet?

Sen har vi lekt mycket med Frank, vilket han verkligen älskar, men ibland blir han lite för engagerad..
Det slutade med några rivmärken och ett varsitt blåmärke i ansiktet.
(vi kan ju säga att vi hamnade i slagsmål och när de säger "oj, det måste varit hemskt", kan vi säga "du borde se den andra killen..")

Jennie

Att jobba natt är ganska lugnt, men lagom spännande när man är mörkrädd.
Jag känner mig som Batman när jag slänger mig fram i huset.
MEN NÄR ALLA SOVER, VEM SKA HJÄLPA MIG OM DET KOMMER NÅGON LÄSKIG SNUBBE?
Men när man jobbar natt, inte kan sova och har långtråkigt. Vad ska man göra då?
Läsa en bok? Räkna porslin? Dammsuga? Räkna hur många gånger hunden snarkar i minuten?

Får nog bara dricka lite mer redbull och läsa Aftonbladet igen, 456 gången på raken.

Jennie (Batman)

Jag har fått frågan några gånger att "är det inte jobbigt att vara tillsammans med en döv tjej?" och "hur kommunicerar ni?"

För det första, jag ser inte Julia som döv, och jag ser det verkligen inte som att, jag är tillsammans med en döv tjej.
Jag är tillsammans med en tjej, som heter Julia, och hon är döv.
Dövheten är ingen stor grej, det är inget som visar vem Julia är som person.
Jag ser det mer som att, vi kommunicerar på ett annat sätt än att prata.
Jag måste påpeka att jag inte tycker att teckenspråk är jobbigt, utan jag älskar det. (jag tror att Julia tycker att jag pratar för mycket ibland, men det är ju så man lär sig, eller hur?)

Jag har aldrig känt suget efter att kunna ringa henne eller så, som när man kan vara ledsen och vill prata.
Utan vi får en helt annan relation, något mycket djupare och mer spännande.

Första gången vi skulle ses så var jag ju självklart nervös, och självklart så var det ju för att, hon dels är döv. Men sen mer för att, nu skulle man äntligen få träffa denna människa som man pratat med i timmar på facebook, den där speciella personen som kan få en att vara uppe halva natten och smsa.
Man vet att man kan somna, och egentligen borde sova, men man vill inte, för att allt är för spännande, nytt och underbart. Man kan inte sluta le helt enkelt.

Innan vi träffades hade jag lärt mig själv alfabetet på teckenspråk. Så i början var det lite långsamt med kommunikationen, men vi skrev mycket på mobilen till varandra.
Sen efter det, så har Julia lärt mig allt.
(Jag får bara komma ihåg att tacka henne för hennes tålamod, haha.)

Ibland när jag inte pratat på ett tag så låter jag som en man, men det är sånt man får ta. För kärleken.

Jennie.

Idag har varit en lång dag,
längre än alla andra dagar.
Jobbade min första natt,
vilket var spännande!
Träffat min mamma,
som åkte hit bara för att hämta hunden och träffa mig.
(ibland känner jag mig som favoritdottern, och bortskämd..)

Varit ute och gått i en skog som såg ut som att man tagit den från en Disney-film.
Handlat så mycket mat på maxi att mamma inte orkade styra vagnen och körde på mig.
Städat för vet ni vad? Imorgon händer det. Äntligen.
(eller okej, Julia städade mest, och det är redan den artonde nu)
Bara jag som säger att det inte är imorgon för ens jag har sovit?

Imorgon får vi vår bebis, åh, looking forward to it.

Jennie

Nya gator och torg, nya affärer och gamla gubbar nere vid vattnet. Nya fåglar och katter.
Jag känner mig redan som hemma.
Men okej, en ny hobby hade ju inte varit fel. Men vad? Det finns så mycket att samla på, så mycket att göra.

När jag var mindre samlade jag på kapsyler, grodor och sånna loppor som man vek själv av papper.
Ja, verkliga grodor.
Nej, jag var ingen dam när jag var liten.
Smuts i ansiktet och under naglarna.
Min bästa vän i hela världen var en pojke, så ja, vi uppviglade varandra att hitta på hyss.

Jag vill inte skryta men jag har byggt så många kojor i mina dar att jag ser mig själv som ett proffs.
Borde man inte kunna starta en firma om koj-bygge?
En tanke värd att fundera på.

Nu gled jag iväg lite från ämnet,
EN HOBBY.
Man kanske ska börja med origami eller räkna fräknar på min sambo.
Jag får nog fundera lite mer på det känner jag.

Jennie.

Äntligen så börjar vi få lite ordning här hemma. Åh, vad skönt det känns att säga.
Hur mysigt det än är att klättra över berg och krypa under hyllor för att komma till toan, så kan det faktiskt vara mysigt att kunna gå ända fram till köket för att hämta vatten, utan att svära sjutton gånger för att man slog lilltån i en kant. Ni vet den där smärtan som man inte riktigt kan förklara (och man är övertygad om att något är brutet). Men samtidigt kan man inte riktigt sluta skratta.
Ett skratt förlänger ju livet, även om man får lite blåmärken på vägen.

Idag när jag handlade såg jag två valpar, tanken slog mig, hur långt straff kan man få om man snor en?
Eller kanske är bäst att köpa en själv med min käraste, vi ska nog döpa henne till Freja.

Invigde våffeljärnet idag, kände att det behövdes nämnas. När man inviger ett våffeljärn så måste man ju göra många våfflor, för att se så det riktigt fungerar. (ja, lite för engagerade kanske vi blev, tillslut fanns det ca tjugo våfflor, men ja, varför inte liksom?)

Jennie

För tillfället består mina dagar av att packa, för att på torsdag händer det.
Äntligen kanske vi ska säga.
För första gången i mitt (långa) nittonåriga liv ska jag flytta hemifrån.
Men självklart inte vart som helst, utan till min kära, i Vänersborg.

Egentligen borde jag döpa detta inlägget till "att leva i en låda", för att det är just det jag gör, för tillfället.
Hoppas på mina bara ben att det finns människor i närheten som har samma vridna, sjukt roliga humor som jag själv. (så att jag slipper sitta och skratta åt mina egna skämt, själv).

Åker gärna kundvagn och longboard mitt i natten, med en öl i handen. Skratta så mycket att man trillar och får årets sår,(som man sen drar en rövarhistoria om, så att mamma ska tycka mer synd om en).
Till dig, se detta som en kontaktannons.
Ps, jag har ps3.

Ingen har nog missat att våren är kommen och att vi inte längre behöver oroa oss för snö, (på ett tag iallafall)..

För tillfället tittar jag och min kära på "djungelns drottning".
Jag skulle med vara rädd för vattenfallsfiskar, eller tusenfotingar med tusen fötter......
Plötsligt fick jag en stark känsla att vilja klä mig som en regnbåge, eller bara slå handen emot ansiktet.

Idag har vi simmat med hajar och fula fiskar (vi kan kalla dem gamla gubbar med hår på ryggen), det var faktiskt mysigt.
Att få sitta i en bubbelpool utomhus, under stjärnorna, vad mer kan man begära?

"250 kommer att gå vilse i skogen i sommar", ska vi förvänta oss att fler gps kommer att bli sålda?

Nu ska jag starta ett kuddkrig med prinsessan, får se om hon slänger ut mig.

Jennie.